Ja det är sant. Det var krokodiltårar, stora och som animerade figurers. Tog bild men det får ni icke se. Anledningen: sista gången jag hämtade mina barnvaktsbarn någonsin. Jag höll inne vanan trogen hela tiden jag var där men så gick jag ut genom grinden efter att ha kramats och sagt hejsvejs kom på min mottagning vi hörs jag kommer tillbaka jag lovar kommer sakna er och lämnat tillbaka nyckeln och då kom dom. Nu undrar jag: vart är alla teckningar? Alla pärlsmycken? Vad tänkte jag med de gånger jag otacksamt räknat ner tills föräldrarna kom hem? Mer än fyra år av mitt liv och nu vips hejdå? Jag kommer aldrig komma över dem, det krossar mitt hjärta på riktigt. Mina barn. Kommer/vill aldrig sluta identifiera mig som deras barnvakt. Vi har ju växt upp tillsammans, det har varit de fyra mest omvälvande åren i mitt liv och de har alltid varit en trygg punkt. SEN NÄR ÄR JAG SÅHÄR EMOTIONELLT ENGAGERAD I SAKER kommer ni ihåg häromdagen när jag sa att jag var avtrubbad? Jag jinxade saker så satans. Gulliver åt middag här åtminstone, det var väldigt mysigt men borde sova nu fyra timmars sömn i kroppen kommer åt mig.....