KuKu Kube

.... Är ett spel på 60 sekunder där man ska identifiera vilken av rutorna som har en avvikande nyans. Sjukt svårt och jätteintressant. Min score blev 27. Testa ni också!! Länk här
Tycker färgseende är väldigt intressant, hur det skiljer sig åt mellan människor och framförallt hur man ens kommer fram till hur det skiljer sig åt. Det här med människors olika förmåga att upptäcka nyanskillnader, vilket är vad spelet också testar, är verkligen ett superduperintressant ämne. Visste ni exempelvis att de människostammar som lever i Amazonas regnskog kan urskilja mer än dubbelt så många nyanser av grönt som den genomsnittliga människan som INTE bor/urstammar därifrån? Vissa kan urskilja vilket av löven på ett träd som har ljusast färg. Det är så himla COOLT.
Och ni har väl alla hört om den här teorin om att alla människor ser olika färger? Kommer ihåg hur mindfuckad jag blev när jag fick höra om det när jag var liten. Galen tanke tycker man, men egentligen är det ju inte mer än logiskt. Våra hjärnor är ju vad som skiljer oss åt- hur de funkar annorlunda, människor emellan. De färger vi uppfattar/ ser blir ju behandlade i våra hjärnor- varför skulle inte olika våglängder på ljus kunna behandlas olika i olika hjärnor och därför resultera i att vi ser olika färger? Att din blå är min grön? Svindlande tanke såklart, eftersom du ju inte kan föreställa dig en värld där allt blått istället var grönt. Skulle se helt galet ut, såklart. Undrar om man någonsin kommer få ett svar på den frågan? 
Här är i alla fall en bra video om ämnet!  (älskar vsauce hihi)
Och här är en till länk till spelet. 
 
 
Texter jag lagt tid på, Vardagliga ting | | Kommentera |

Motvillig pessimist

Ni vet när en är i en situation eller miljö eller övrigt och tittar omkring och tänker att FAN vad najs det här är och JISSES vad jag borde njuta av detta men en inte faktiskt njuter av det? Det GÅR liksom inte? Man är bara inte där mentalt liksom? 
I så fall: välkommen till en oroligt stor del av mitt dagliga liv. 
Exempel på situation: Är på Vapiano med familjen. Ingen är sur, ingen bråkar (vilket är SÄLLSYNT). Maten är god. Kön är lite väl lång men vem bryr sig egentligen. Stockholm är soligt och vackert och det är en prima junikväll. Vi ska promenera till Skeppsholmen= wow! Vackert! Underbart!! Stockholm!! Wow! 
Min mentala stämning:
FAN vad pappa pratar högt. Usch vad alla pratar högt. Kan alla bara hålla käften? Mitt huvud gör ont. Kan vi åka hem? Mina ben gör ont. Orkar INTE gå ett steg till. Kan folk bara flytta ur vägen. Orkar inte bära min ryggsäck. Jag vill hem!! Nu!! 
Nu åker jag hemåt i alla fall. Ensam. Lämnade familjen i protest mot mitt psyke. Haha nä. Ska bädda ner mig med lite game of thrones. Det blir bra!


Texter jag lagt tid på, Vardagliga ting | | Kommentera |

19:32


Är nu i stan utan vare sig pengar eller plan (rim :)
Har åtminstone mat! Så den ska jag väl avnjuta ensam på en bänk eftersom mina kära vänner har slutat svara i telefon. Nåväl. 
Cheerio
Vardagliga ting | | Kommentera |
Upp