"språkbad"

 
Det här lyssnar jag på just nu. Tei Shi är ett musiktips i sig, men här är hennes spellista med bra spansk musik. Jag spelar även wordfeud på spanska, inte för att det går så bra. Bättre för mig än min motspelar i alla fall, moahha. Nu är det slut på amerikanska tvserier, jag ska bara se spanska. Inget får det att krypa i skinnet mer än tanken på att INTE lära mig spanska ordentligt min tid här. Inte för att det möjligen skulle kunna råka hända, men ändå. Jag vägrar sitta i december och känna att jag inte gjorde allt jag kunde. Plus, att det alltid är kul med ny musik!
Om musik, film eller böcker, Vardagliga ting | | Kommentera |

Jaume Plensa och jag är överallt

(null)
Imorse vaknade jag och påvägen till skolan så går jag förbi denna staty. Jaume Plensa! Såna som stått på djurgården hela sommaren och som jag och Vera tittade på i juni någon gång. Det känns ändå som en bit av hemma. 
(null)
Efter skolan gick vi till bokhandel för att handla grammatikböcker och romaner men dessa var slutsålda så vi fick be dem beställa in. Kommer nästa vecka. Så snällt ändå!
(null)
(null)
Det är en känsla, en bra känsla, att gå runt i en främmande stad och veta att den snart kommer kännas som min. Prata ett språk pissdåligt men veta att någon gång kommer det släppa. Jag har snabbt kommit in i den halv-isolering min bristfälliga spanska ger mig; jag förstår min omgivning bättre än jag kunnat hoppas, men har det svårt att göra mig förstådd. Efter skolan promenerade jag runt, svängde in på de gator som såg finast ut och hittade små passager och gränder och torg och satte mig ner för att vila ryggen. Den är nästan döende, saknar Sarahs massage! Bär så mycket kurslitteratur att det inte finns.
(null)
Hittade en grön gränd med independistas katalanska flaggor. Gick in i en vacker kyrka. Den var katolsk och jag fattade inte mycket av torsdagsmässan som hölls på väldigt otydlig castellanska MEN jag vet att alma betyder själ. Pratades mycket om själen. Ska nog bli aktiv katolik, det känns som en ångestdämpande guldgruva. Samt språkligt spännande.
(null)
Här sitter jag som en himla Sandra Beijer med pasta Vongole på tallriken. Slängde ihop den sådär spontant själv här ja visst absolut nej ha ha jag skojar. Jag gick ner och köpte. Comida para llevar, heter det. Takeaway! Sen tittar jag ju även på vampire diaries. Ärligt talat är det otroligt lugnande att få dyka in i lite pampig vampyr-problematik när Barcelona känns lite för stort och lägenheten för tom. 
(null)
Här är jag! Ser likadan ut, eller vänta nej faktiskt inte, det syns inte men jag har fått ett nytt födelsemärke under ena nyckelbenet. Spännande. Är helt slut i huvudet, går i skolan sju timmar per dag denna vecka. Har läxa till imorgon men den gör jag nog på morgonen istället. Buenos noches.....
Vardagliga ting | | En kommentar |

Barcelona! Hej!

(null)
Hur inleder en ett inlägg om att vara ensam i en främmande stad. Med en bild från ett fint trapphus jag var i idag, i hotellet jag sov på inatt.
(null)
Här är ett annat trapphus, det min skola ligger i. Sex våningar upp mitt i Barrio Goticó. Alla verkar så snälla, så måna om att vi ska känna oss trygga, välkomna, stöttade. 
(null)
Från skolans terass ser det ut såhär. Jag stod med en nyförvärvad vän och pratade om vilka svenska böcker vi varit ..... dumma? nog att ta med oss när en dam som hängde tvätt mitt emot skrek åt oss att "shut up!".  (null)
Sista trapphuset. Det som leder upp till en av de tydligaste manifestationerna av mina privilegier jag hittills fått i livet? Min gudmors lägenhet, som jag får låna tills jag hittar rum någonstans. Ett projekt jag inte tänker ta tag i förrän nästa vecka för min mentala hälsas skull.
(null)
Såhär ser det ut från balkongen. Ja, jag vet vad ni tänker. Tack vare diverse trappor, och att jag efter en nästan sju timmars skoldag kånkade alla väskor genom stadens folktäta inre, och att pinchos är en god men inte tillräcklig lunch, mår jag i skrivandets stund inte jättebra. Om det är något jag lärt mig av mitt liv är det att överdriven fysisk ansträngning är den enklaste vägen till att överdriven mental (idag: social och emotionell) ansträngning lättare tar ut sin rätt. Så jag la mig i soffan och lyssnade på Sara Danius sommarprat och blundade ett tag. 
(null)
Nu är klockan snart nio vilket betyder att det äntligen är middagstid. Jag ska äta ensam, och det har jag inte varit på flera veckor så det känns egentligen väldigt behagligt. "Egentligen" står för den sidan av mig som är så trött att den vill sluta ögonen och sova, helst tills mitt första besök. Täckningen på min mobil är ytterst bristfällig, den har inte ställt in sig på spanska operatörer ordentligt än, men det kanske bara är bra egentligen!
Vardagliga ting | | Kommentera |
Upp