Between The Bars- Elliot Smith

Drink up baby, look at the stars
I'll kiss you again between the bars
Where I'm seeing you there with your hands in the air
Waiting to finally be caught
Drink up one more time and I'll make you mine
Keep you apart, deep in my heart
Separate from the rest, where I like you the best
And keep the things you forgot


Så jävla fin låt. Om ni inte hört den, lyssna N U.
Om musik, film eller böcker | | Kommentera |

På väg hem 19.06

Luften luktar av våt asfalt, och regnet droppar ner.
Då och då träffar en regndroppe mig i ansiktet och får mig att rysa till, jag som är alldeles för tunt klädd på en alldeles för kall dag. 
Vart jag än vänder blicken ser jag asfalt, spräcklig av regnet i en skala gråa nyanser.
Affisher med klämmiga slogans, klara färger och varmt leende ansikten täcker varje fri yta, de täcker stolpar, broräcken, cykelställ.
Affisherna är starka kontraster mot de grå, inte alls lika glada och varma omgivningarna. 
Huvudvärken tycker mot tinningarna och kroppen känns tung av tröttheten. Lusten att fly, bort från de leende, inställssamma ansikterna om tycks skrika "Allt är kommer bli bra" är nästan överväldigande. 
Allt är inte bra. Det kommer kanske aldrig bli bra heller. Vad är ens "bra" egentligen? 
 
Jag springer upp för bron. När jag är högst upp, rakt ovanför motorvägen, stannar jag för att hämta andan. 
Den kalla luften svider när den trycks ner genom min hals i korta, flämtande andetag.
Mina lungor känns otillräckliga och det tar ett tag innan jag kan börja andas som vanligt igen.
Under mig mullrar bilarna fram, alla påväg bort härifrån, till någon annanstans.
Alla med olika mål, olika anledningar, olika historier. 
 
Trycker in portkoden med klumpiga fingrar. Missar en siffra och får börja om. Lutar pannan mot den kalla dörren i ett försök att lindra huvudvärken. Hoppar till när jag lyckas knappa in koden rätt och dörren glider upp av trycket från min trötta kropp.
Går upp för trappan, två steg i taget, till hissen som kastar ett gult sken i det tomma trapphuset.
Drar upp dörrarna och går in, trycker på 3an och känner rycket när hissen långsamt börjar klättra uppåt.
Glider ner med ryggen mot hissväggen tills jag sitter ner på golvet med benen vikta under mig. Drar fingrarna genom håret och måste bita mig i läppen för att inte stöna av utmattning. 
Hissen rycker till igen, och stannar. Jag ålar mig upp från golvet och går ut.
 
Ställer mig framför dörren, räknar till tre och klistrar på ett någorlunda leende innan jag trycker ner handtaget och drar upp den för att ta ett kliv in i lägenheten.
Det luktar nylagad mat och jag ropar ett glatt "Jag är hemmaaa!"
 
Texter jag lagt tid på | | Kommentera |

Trötta leenden & halvhjärtade kramar

Imorgon är det den första "riktiga" skoldagen.
Med sista-minuten-spring till lektioner trots att man egentligen inte gjorde något speciellt, slappa kramar och trötta leenden på morgonen trots att man innerst inne bara har lust att krypa ihop i ett hörn med musiken på högsta volym och stänga ute den gråblaskiga verkligheten.
Låtsas att det är sommarlov bara ett litet tag till.
 
För mig känns sommarlovet redan som en avlägsen dröm.
Tom är saknaden av friheten som man inte hade vett att uppskatta innan den rycktes ur händerna på en av mobilens gälla signal, följt av hjärtats dubbla slag när man sätter sig upp i sängen med ett ryck.
Klarvaken men ändå så otroligt trött. 
Plötsligt börjar man oroa sig över saker som man i två månader kunnat strunta i.
Vad ska jag välja för gymnasium? Prao? Vilka dansklasser ska jag ta? Hur många hinner jag med? När hinner jag jobba? Plugga? Leva?
Trots så många obesvarade tillsynes livsviktiga frågor rullar dagarna på, fortare än man trodde var möjligt. 
 
Jag börjar 9an.
Mitt tionde år av fasta lunchtider och vad-ska-jag-ha-på-mig-idag-ångest - men med lite extra krydda, även kallat gymnasieval och betygshets. 
 
 
 
 
Bild från Båstad i somras
Texter jag lagt tid på | | En kommentar |
Upp