Min generella känsla kring livet är just nu att jag är uttråkad. Vilket är lite flådigt. Innebär att jag inte känner någon stress! Otroligt stimulanstorsk efter lång tid av att alltid ha något att göra. Nu har jag bara lite plugg, och även fyra dagars helg framför mig, så det finns liksom oceaner med tid då jag kan göra lite vad jag vill. Men främst tid då jag känner mig UTTRÅKAD. Vill inte ägna en hel eftermiddag åt en bok, även om den är bra. Film känns som ett för stort åtagande för de är så långa. Serieträsket aktar jag mig noga för. Har haft så mycket tid att bara tänka att jag tröttnat på även de mest spännande tankar och fantasier. Ska jag baka? Helst hade jag väl hängt med andra människor men tycks som att jag är en av de enda med all denna tid? Ska boxas, typ. Konsert på onsdag tror jag? Men allt känns som en alldeles för lätt hinderbana. Jag liksom kliver över hindren av bara farten. Kryddar mitt liv genom att nu senast idag färga håret lila (igen) och raka bort så mycket runt öron och nacke att jag kommer tvingas BO i min mössa. Och genom att bestämma att nu ska jag ha klänning varje dag de närmsta två veckorna. Bara för att jag nu kommer kunna lägga all denna fria tanketid på "vilken klänning ska jag ha på mig imorgon" och "hur ska jag undvika att frysa ihjäl i den". Ytliga grejer, lätta att distrahera sig med, alla mina andra aktuella tankar är liksom färdig-bearbetade så nästa steg med dem är att diskutera med tidigare nämnda UPPTAGNA vänner. Ugh.

PoK har ni fler tips på hur jag kan på ett stressfritt sätt liva upp tillvaron skicka ett brev.