Höna var inte mitt smeknamn för intet
Vad HÄNDER med mig. Jag har blivit så virrig att jag vet inte vad. Efter att ha varit i stan 1,5 timma efter jag slutade skolan tar jag mig till frisörsalongen där jag ÄNTLIGEN skulle få bli av med det här gröna jag har på huvudet- bara för att inse att min tid jag bokade är för imorgon. Förstår inte hur det gick till (ska på popaganda imorgon, varför skulle jag ha bokat tid då?) eller hur jag missade det.
Satt på 73an hemåt alldeles trött och frustrerad och roade mig med att försöka komma på idéer till hur jag kan dölja barret i en vecka (tills då jag bokat ny tid :)) när en liten tjej som suttit bredvid mig hela vägen plötsligt säger "ursäkta" varpå jag inte överdrivet entusiastiskt vänder mig till henne varpå hon säger "jag ville bara säga att jag tycker din tröja är jättefin" och reser sig och går av. Hur jävla gulligt. Hon tyckte säkert jag såg sjukt eländig ut egentligen och behövde en komplimang. Varför är inte jag också en person som ger komplimanger till främlingar på bussen? Trist av mig verkligen
Jag, mitt hår (som är grönare i verkligheten) och min fina tröja (som också är grönare i verkligheten)
P.S. Har shoutoutat hela två män inom konsten denna vecka..... känns sådär