Midsommardagen när jag skulle över bron till ön <3 alla skulle blåsa<3 en riktig flaskhals xD pun intended

Midsommardagen gjorde jag ärligt talat ingenting förutom att packa ihop tält, sitta vid frukostbordet på landet och halvsova med gänget och sen ta mig hem. Råkade somna nästan tre timmar under eftermiddagen :) 16-19 sov jag :) på kvällen orkade jag steka halloumi och såg Chernobyl med Vera den var ju för läskig för ens trötta sköra tillstånd ha ha särskilt när hon ska ba "Forsmark ligger 15 mil härifrån" 

Här är hon igen. Alltså, fint det här med blogg och så vet att många är glada att jag håller igång den. Men jag gör ju ingenting om dagarna? From idag jobbar jag nästan mer än heltid också iom två jobb samtidigt. Tacksamt att man ändå typ bor ihop så det ser UT som att jag gör saker/är social. Det är jag inte. Tiden jag är med Vera är tid jag annars skulle varit med mig själv. Att jag formulerar det som en sanning kanske är ett försvar, en manifestation av skuldbeläggningen, skammen man intalas känna över mängden tid man tillbringar med sin partner? Vet inte! Tycker det är så svårt och så lätt samtidigt. Jag träffar kompisar när jag vill, när någon vill träffa mig. Annars lyssnar jag på poddar och musik och ligger å vilar. (Jobbar) Hushållsarbete hemma, ärenden. Men med någon att pussa på samtidigt (förlåt!!!). Unnar mig det. 

Eller spelar schack såklart.......... bild tagen innan jag blev mattad..... 

pussar från en stackars utarmad stressad tönt 

PS imorse cyklade jag till jobbet 8 lyssnandes på Fares Fares sommarprat och det var: ganska mysigt? Klassiskt sommarprat typ, en livshistoria och slutkläm om att bli/vara förälder. Bra musik. Om ni var sugna alltså