Hej! Har nästan noll täckning och känner mig otroligt lockad av att njuta av den mobildetoxen till fullo- men..... bloggen. Jag mamma och mina syskon bilade idag från Umeå till Olkamangi, min mormors släkthem. En liten numera utdöende by i Tornedalen. Min släkt heter Rova i efternamn, vilket togs efter platsen de bodde på här, och egentligen bara betyder typ hed på meänkieli. Det finns Rova-släkter över hela tornedalen, med den enda saken gemensam att deras förfäder bodde vid en hed. 

Här är jag med mitt trollhår bredvid ett av de få hus som ännu inte förfallit. Här bodde min mormors bror Lennart ända tills i fjol då han dog. Mormor bara skrattar, nästan alla hennes elva syskon är döda nu nämligen. :) och då är hon inte ens bland de yngsta :)

En pryl! Vaggan mormor och syskonen alla sov i. Tänk! Vad ni inte bryr er men ÄH

Åt middag. Älskar ibland att mamma är med hon är så taggad på att dokumentera cirka allt. Bloggen kommer aldrig må så bra som nu! Förutom täckningen....

Men titta! En TILL bild på mig! Med det norrländska vemodet (alas: tröttheten efter att ha bråkat med mamma i bilen i två dagar) i hela ansiktet typ. Min syster skrattar åt mig för att jag är väldigt snabb på att få tillbaka min dialekt när jag kommer utanför Stockholm. Draaaaaaar på vokalerna och pratar långsammare och mörkare och ja gud vet vad mer jag hör det inte själv. Att prata med mormors släkt gör det enbart grövre.