Leo ville knuffa i mig<3 Jag ville inte bli iknuffad<3 

Lova låg och chillade. Alltså, en grej jag tänkt mycket på med dialekt. Jag byter dialekt som med ett knapptryck såfort jag åker upp respektive ner i Sverige, även om det också beror på vem jag pratar med. Mormor och morfar kommer det alltid fram med, medan jag senast idag pratade i telefon med Stockholmare och direkt kände hur röstläget gick upp någon oktav. Bryr mig inte om min dialekt egentligen, mer än att jag märker att min stockholmska ligger mycket högre och är mycket snabbare. Jag tappar helt magstödet och pratar som en stressad. DET stör mig. För att det känns ganska talande för i vilka situationer och vilken del av mitt liv jag pratar så:) När jag är stressad, när jag känner att jag måste prata snabbt för att hinna säga allt jag vill, när jag måste prata högt så att folk lyssnar. blä