Igår kom Sarah och Ida hit på pannkakor, jag var trots en hel natts sömn inte helt återhämtad men det var trevligt. Jag saknar kravlöst matsalsprat med dem, den sortens snack är så vilsamt och tillåtande, men jag uppskattar givetvis pannkakspratet väldigt mycket det med. Sen bjöd den skadade Gulliver in på middag!! Hedda och Arvid lagade bouillabaisse. Jag var trött men omgiven av vänner som det inte är så jobbigt att vara trött med. Körde hem och tänkte att middagar hos Gulliver är en sak som jag absolut alltid haft vett nog att uppskatta men ändå kommer sörja. Som mycket annat, typ exakt alla kompisar som var där. Eller inte körde inte hem, fastnade utanför Sarah där vi satt i bilen och pratade i någon timma för det finns så mycket att prata om och så få grejer jag kommer finnas kvar för att följa upp. Idag är det två veckor kvar, den föregående har varit maxad med mitt liv och de två som kvarstår kommer också vara det men jag vet inte om det räcker för att stilla saknaden jag redan kan känna. Och alltså: två veckor!!!!!!!!!! Det är ingenting. Trodde jag hade fattat att jag ska flytta men jag tror inte jag fattat att det är JAG som ska flytta, Hanna som jag är nu. Tänkte att det var en förändrad ny Hanna men slog mig imorse att jag inte har tid att genomgå en förändring. Fakk