Steg upp 6, hade tittat på radioklockan klockan 22.30, 23, 00, 01, 02, 02.30, 03, 04.40 och alltså sovit mindre än 2 timmar. Här är min studentoutfit. Mönster och "har hon bh eller inte?" var mantrat;P

CHAMPAGNEFRUKOST jag var precis så dödstrött som jag såg ut. Under den sömnlösa natten hade min hjärna varit sysselsatt med att planera in tider jag skulle kunna sova under dagen. Spoiler alert: sov inte under dagen. 

Ida ida ida

Klassen! På golvet i Sarahs pappas nya lya, därav möbelfritt. 

Ida och Sinead :D

Sofia<3

Sen! Fotografering följt av studentlunchen. Den var vegansk. För varje rätt sjönk standarden och blev allt mer "det här är inte vad veganer äter egentligen". När efterrätten kom in....... >

Var det typ ett skämt. VAD ÄR DET FÖR NÅGOT!!!!! Jag skrev till mamma på sms; "ta med en proteinbar åt mig på utspringet". 

Här står vi wallflowers och gör vårt gang-sign i Norras entrehall klockan 13.57.

Och här hoppar vi ut!!!!! Särskilt jag befann mig mentalt och fysiskt ett signifikant avstånd ovanför marken. I tradition studsade vi till vår utspringslåt som var Runaway med Galantis i typ en minut och sen kubbade vi runt skolan- en minst sagt nämnvärd ansträngning, efter halva varvet var de flesta av oss redo att lägga oss ner på gruset.

Den enda familjebilden som togs, till min mammas stora förtret. "Morfar tryckte på knappen EN GÅNG". 

Jag, garvandes åt att min syster grät på mitt utspring men inte jag. Lol. Inte jättekul egentligen, hade gärna gråtit, men jag har lite känslomässiga barriärer som förhindrade sådant. 

Annan grej vi kan skratta åt är att min syster bedömt det lägligt att outa mina kroppsmodifkationer för släkten på min student. SER NI PLAKATET? Jag är PIERCAD! Dock på fel sida och med en jävla ring? Fult smycke om jag får säga det själv. 

Jag och mormor. Gemensamt för majoriteten av studentbilderna på mig är det här sammanpressade leendet som är ett resultat av att kämpa emot rycket i mungiporna. Fr.o.m den femte november när tandställningen är borta lovar jag att le mer ohämmat. :)

 

Morfar jag och morbror

Några timmar senare, hemma från flaket. Som var så HIMLA kul. Jag styrde musiken (eller ja vi hade gjort en lista men jag fördelade kön mycket duktigt) det var SOL vi åkte exakt lagom tid och jag dansade massor med mina bästisar och klassisar. Det var nog ärligt talat då det var närmst att jag grät men pga simglasögon och omgivande jättetaggade personer var det inte ultimat.

Min mottagning som min familj verkligen lyckades styra upp snyggt? Nu var jag sanslöst dålig på att ta mat och så vidare men?? De hade fixat så fint. Mycket rörande. Inte för att jag grät då heller. :) Skämdes nästan. Här på bild höll morfar ett tal åt mig :')

Mina bebisar! Leo och Sixten. Min barnvaktsfamilj kom hela gänget och hade ritat världens gulligaste kort och mamman grät till och med. Desto mer jag tänker på det desto mer orimligt ter det sig att jag inte fällde en enda tår denna dag, vad är det egentligen som krävs? Inte läst i min studentmössa än, kanske det kan trigga något. 

Min pappa blindsideade mig totalt med ett himla bildspel på tvn, otroligt underhållande tyckte vissa (se bild; Leo). Vet inte hur jag ska avsluta detta inlägg, mer än att jag hade en studentdag som var otroligt bra och egentligen knappt tog slut, för sen åkte jag på vår slutskiva och sen sov jag knappt innan nästa dag fortsatte i samma spektakulära "kan saker få vara såhär bra"-dödsångest-framkallande anda. :D