Idag när jag hämtade barn på skolan var det fortfarande ljust ute! Fantastisk grej. Tyvärr totalvägrade detta barn att lägga ner pärlplattan och komma med hem. Vilket påminde mig lite lite om häromdagen då det var två barn i kanske 12-årsåldern som dunkade i bussens säten så hårt de kunde, för att få allt gammalt damm att yra upp i tjocka moln som kapslade in hela vår ände av bussen. Inklusive passagerare. Att vara arg på barn är väl ändå den konstigaste känslan! Det är ju liksom inte att vara arg. Det är typ en bakbunden frustration. Liksom "om 5 år kan jag tänka tillbaka på det här och vara arg på dig men inte nu". Tur att känslan är så ovanlig :)

Tittar just nu på The fifth estate. Hittills bra! Läste igenom en lista på filmer jag sett som jag hade i min mobil och insåg att jag inte minns hälften. Behövde googla vad de handlat om. Tror jag kanske kommer minnas denna!