Mina fina röda braxor skymtas i nederkanten. Materiell lycka.... På klädstången i bakgrunden hänger även en liten liten bråkdel av alla kläder jag äger. Vilket är massvis. Så himla mycket. Har alltid älskat kläder och aldrig varit duktig på second hand vilket är problematiskt. Sen att jag fortfarande passar i det mesta av de enorma mängder jag inhandlade för barnvaktspengarna i högstadiet gör att jag har en ansenlig mängd som jag inte använder men vägrar göra mig av med. Ja HERREGUD vad jag handlade kläder i högstadiet. Mitt identitetsbyggande som helt klart var i sin mest intensiva fas under åren 2012-2015 var -ack mitt ekologiska fotavtryck- väldigt väldigt väldigt kopplat till kläder. Byggde min nya identitet helt utifrån min (nya) garderob. I efterhand kan jag inte komma på vad jag annars skulle byggt den ifrån (har jag dålig fantasi? skev bild av identitet?) då möjligheterna för självförverkligande på det sociala planet (vilket väl är vad som egentligen spelar roll? vem är en utan sitt sociala sammanhang och så vidare) var.. mycket begränsade för mig. Det fick vänta till gymnasiet. I och för sig kan en argumentera att ens utseende är något som är lite på det sociala planet. Det var väl mitt försök att signalera något om min identitet till min omgivning. Visserligen ett väldigt passivt signalerande. MEN MEN. Är bara ledsen att jag inte var duktigare på second hand. Men glad för mina nya byxor. He he.