Igår kom Rita och sa "jag har ett litet träd du kan dekorera ditt rum med" det fick stå här vid mina käraste ägodelar. Smärtstillande, glasögonen, värmekontrollen, lorca-samlingen och så boken jag lånat av Bodil som är lite livsakutell för mig just nu. Och för er. Livet av Åsa Moberg. 

I stan har de slängt upp pynt överallt.

I mitt hem också- kom inte upp förrän vid 13 idag och förberedde mig på skamgång till köket för frukost för min sjuka dygsnrytm, men familjen hade minsann stuckit redan. Men inte innan de hunnit dekorera lägenhetens varenda hörn??

Jag åt focaccia på stranden och läste om Latinamerikas ekonomi under 1900-talet :D 

Ögonen tårades av den starka solen men jag har redan skickat hem alla solglasögon

Sen köpte jag julklappar. Är så trött! Hade hoppats på att få vara ensam hemma men icke. Drömmer om att få göra ingenting och prestera ingenting. Saknar prestigelös kommunikation i hemmet. Här följs varje mening av ångest över att det inte var så bra. Vill kravlöst prata svenska med mina föräldrar och mina syskon. Typ bråka och tjafsa lite? Säga vad man tänker. Utan att det ska gå igenom översättnings-kvarnen. Iförsig märker jag allt mer hur jag öppnar munnen och pratar spanska innan jag hunnit registrera vad jag ville säga. Viss information finns även bara i mitt huvud på spanska, typ allt jag lär mig i skolan. Jag kan inte förklara Latinamerikas situation 1930 på svenska. (inte på spanska heller men ska lära mig till tentan om två veckor)