Barcelona! Hej!

(null)
Hur inleder en ett inlägg om att vara ensam i en främmande stad. Med en bild från ett fint trapphus jag var i idag, i hotellet jag sov på inatt.
(null)
Här är ett annat trapphus, det min skola ligger i. Sex våningar upp mitt i Barrio Goticó. Alla verkar så snälla, så måna om att vi ska känna oss trygga, välkomna, stöttade. 
(null)
Från skolans terass ser det ut såhär. Jag stod med en nyförvärvad vän och pratade om vilka svenska böcker vi varit ..... dumma? nog att ta med oss när en dam som hängde tvätt mitt emot skrek åt oss att "shut up!".  (null)
Sista trapphuset. Det som leder upp till en av de tydligaste manifestationerna av mina privilegier jag hittills fått i livet? Min gudmors lägenhet, som jag får låna tills jag hittar rum någonstans. Ett projekt jag inte tänker ta tag i förrän nästa vecka för min mentala hälsas skull.
(null)
Såhär ser det ut från balkongen. Ja, jag vet vad ni tänker. Tack vare diverse trappor, och att jag efter en nästan sju timmars skoldag kånkade alla väskor genom stadens folktäta inre, och att pinchos är en god men inte tillräcklig lunch, mår jag i skrivandets stund inte jättebra. Om det är något jag lärt mig av mitt liv är det att överdriven fysisk ansträngning är den enklaste vägen till att överdriven mental (idag: social och emotionell) ansträngning lättare tar ut sin rätt. Så jag la mig i soffan och lyssnade på Sara Danius sommarprat och blundade ett tag. 
(null)
Nu är klockan snart nio vilket betyder att det äntligen är middagstid. Jag ska äta ensam, och det har jag inte varit på flera veckor så det känns egentligen väldigt behagligt. "Egentligen" står för den sidan av mig som är så trött att den vill sluta ögonen och sova, helst tills mitt första besök. Täckningen på min mobil är ytterst bristfällig, den har inte ställt in sig på spanska operatörer ordentligt än, men det kanske bara är bra egentligen!
Vardagliga ting | |
Upp