Forsaskalet
Färgskalan på denna blogg är väl inte jättevarierad denna vecka, men det tycker jag ni får stå ut med. Såhär blå himmel och vit snö och öppna vidder ska inte tas förgivet. Därför bestämde jag mig idag (som förutspås ha varit sista soldagen
för veckan) för att skita i min familj och gå på tur ensam istället! De ville trängas i backen tydligen
Det blåste såklart mer desto högre upp mot forsaskalet jag åkte men jag hade med mig allt jag behövde minsann! Förutom hårsnoddar typ. Åt en banan i solen, men glömde att även om solen inte värmer så bränner den..... och
har nu alltså bränt ansiktet IGEN. Men det var det värt. Euforin jag känner av att typ 1. Vara ensam (minus alla ripor) omgiven av fjäll fjäll fjäll 2. Ha en kropp som klarar att ta mig till "nästa krön" "nej nästa"
"en till" 3. Vara omgiven av så VACKRA fjäll fjäll fjäll är verkligen lika stark varje gång, oavsett om jag nu som idag är omgiven av landskap jag känt hela livet, intet nytt liksom, men ullådalen är alltid lika fin. Jag är glad
att mina ögon inte tar den förgiven!