Imorgon är det den första "riktiga" skoldagen.

Med sista-minuten-spring till lektioner trots att man egentligen inte gjorde något speciellt, slappa kramar och trötta leenden på morgonen trots att man innerst inne bara har lust att krypa ihop i ett hörn med musiken på högsta volym och stänga ute den gråblaskiga verkligheten.

Låtsas att det är sommarlov bara ett litet tag till.

 

För mig känns sommarlovet redan som en avlägsen dröm.

Tom är saknaden av friheten som man inte hade vett att uppskatta innan den rycktes ur händerna på en av mobilens gälla signal, följt av hjärtats dubbla slag när man sätter sig upp i sängen med ett ryck.

Klarvaken men ändå så otroligt trött. 

Plötsligt börjar man oroa sig över saker som man i två månader kunnat strunta i.

Trots så många obesvarade tillsynes livsviktiga frågor rullar dagarna på, fortare än man trodde var möjligt. 

 

Mitt tionde år av fasta lunchtider och vad-ska-jag-ha-på-mig-idag-ångest - men med lite extra krydda, även kallat gymnasieval och betygshets.